"... språk med 16-bitarstecken..."

Då blir man helsvensk och uttrycket är fullkomligt ekvivalent med "dubbla bytes".

Om man ändå vill bevara "bytes" från orgininalet är det nog i praktiken "double-byte" som används, antingen med tecken, characters, karaktärer eller något annat efterled.

Det är givetvis lovvärt av Ulrika Ernestål som använt det svenska "dubbla bytes" i sin C-uppsats, men om man tar en snabb titt på den omgivande texten ser man stora brister i svenskan, vilket kanske något minskar värdet av referensen (Exempelvis första meningen i det aktuella stycket: "Kodtabeller illustrerar ett till ett representationer mellan en bokstäver/tecken och datorns bit representationer. ")

Den första referensen gäller 16-bitarstecken, den andra double-byte-tecken. Google ger träffar både på 16-bitarstecken och 16-bitars-tecken, men det förstnämnda torde vara att föredra.