ProZ.com translation contests »
7th ProZ.com Translation Contest: "Sports" » English to Swedish » Entry by Angelica Kjellström

Source text in English

Translation by Angelica Kjellström (#5437)

Winters used to be cold in England. We, my parents especially, spent them watching the wrestling. The wrestling they watched on their black-and-white television sets on Saturday afternoons represented a brief intrusion of life and colour in their otherwise monochrome lives. Their work overalls were faded, the sofa cover—unchanged for years—was faded, their memories of the people they had been before coming to England were fading too. My parents, their whole generation, treadmilled away the best years of their lives toiling in factories for shoddy paypackets. A life of drudgery, of deformed spines, of chronic arthritis, of severed hands. They bit their lips and put up with the pain. They had no option but to. In their minds they tried to switch off—to ignore the slights of co-workers, not to bridle against the glib cackling of foremen, and, in the case of Indian women, not to fret when they were slapped about by their husbands. Put up with the pain, they told themselves, deal with the pain—the shooting pains up the arms, the corroded hip joints, the back seizures from leaning over sewing machines for too many years, the callused knuckles from handwashing clothes, the rheumy knees from scrubbing the kitchen floor with their husbands' used underpants.

When my parents sat down to watch the wrestling on Saturday afternoons, milky cardamon tea in hand, they wanted to be enter­tained, they wanted a laugh. But they also wanted the good guy, just for once, to triumph over the bad guy. They wanted the swaggering, braying bully to get his come-uppance. They prayed for the nice guy, lying there on the canvas, trapped in a double-finger interlock or clutching his kidneys in agony, not to submit. If only he could hold out just a bit longer, bear the pain, last the course. If only he did these things, chances were, wrestling being what it was, that he would triumph. It was only a qualified victory, however. You'd see the winner, exhausted, barely able to wave to the crowd. The triumph was mainly one of survival.
Vintrarna brukade vara kalla i England. Vi, framför allt mina föräldrar, tillbringade dem med att titta på brottning. Den brottning de såg på sin svart-vita TV-apparat på lördagseftermiddagarna satte lite liv och färg på deras annars monokroma liv. Deras arbetsoveraller var urblekta, sofföverdraget - som inte hade bytts på år och dag – var blekt, till och med deras minnen av de människor de var innan de kom till England bleknade bort. Mina föräldrar, hela deras generation, trampade på i ullstrumporna och ödslade bort sina bästa år med att slita i fabriker för usla lönekuvert. Det var ett liv av slit och släp, av deformerade ryggrader, av kronisk artrit och av avhuggna händer. De bet ihop och stod ut med smärtan. Det fanns inget annat alternativ. I sina sinnen försökte de koppla bort – att ignorera medarbetarnas gliringar, att lägga band på sig inför arbetsledarnas munviga pladder och att inte vara sur när deras män slog dem, vilket de indiska kvinnorna var. De intalade sig själva att stå ut med smärtan, den ilande smärtan som kändes utmed armarna, de frätta höftlederna, ryggvärken som kom av att ha böjt sig över symaskiner under för många år, de valkiga knogarna efter att ha handtvättat kläder, de reumatiska knäna efter att ha skrubbat köksgolvet med makens utnötta kalsonger.

När mina föräldrar satt ned för att titta på brottning på lördagseftermiddagar med kardemummakryddat te och mjölk i handen ville de bli underhållna och få sig ett gott skratt. Men de önskade också att den gode mannen för en gångs skull skulle vinna över den onde mannen. De ville att den skrävlande och flabbande tyrannen skulle möta sin överman och få sitt straff. De bad att den gode mannen, som låg golvad och fast i ett tvåfingergrepp eller som med svåra plågor greppade tag i njurarna, inte skulle ge upp. Om han bara kunde hålla ut en liten stund till, stå ut med smärtan och hålla ronden ut. Om han bara lyckades med detta var chanserna stora att han skulle segra i denna kampsport. Det var visserligen bara en kvalificeringsvinst, men ändå... Du skulle se vinnaren, utmattad och knappt förmögen att vinka till publiken. Triumfen var blott en fråga om att överleva.